ja 
AN 
rades "/, 1837. Däremot kan detsamma ej gälla beträffande in- 
valsförslagen vare sig ?/, 1845 eller "/; 1850, sista sammanträdet 
före den långa viloperioden 1850—1859." På vilka grunder i om- 
tvistade fall en del personer torde få anses ha varit ledamöter av 
Sällskapet kommer i det följande att närmare diskuteras. 
Närmast till hands liggande vore givetvis att här åberopa då 
gällande 1823 års stadga, men dess föreskrifter beträffande inval 
efterlevdes, såsom redan förut framhållits, bevisligen icke, åtmin- 
stone i många fall, då invalet gällde utländska ledamöter. 
En del säkra upplysningar ha vunnits vid studium av Carr 
ÅDOLPH ÅGARDHS Och SVEN NILSSONS brevsamlingar, vilka förvaras 
å Lunds universitetsbibliotek. 
Efter år 1859 tillämpades under JAcoB GEORG AGARDHS egid 
undantagslöst de i stadgan föreskrivna bestämmelserna, och ballo- 
tering skedde sålunda först vid sammanträdet efter det då förslag 
om inval framställts. Denna princip har också sedermera alltjämt 
blivit följd, vadan som nämnt tvekan ej kan råda beträffande 
Sällskapets efter nämnda år invalda ledamöter. 
Alltsedan år 1773, då PETER CHRISTIAN ÅBILDGAARD "”/,, invaldes, 
ägde Sällskapet ledamöter i utlandet. Tydlig skillnad mellan in- 
ländska och utländska ledamöter gjordes dock först år 1815. De 
tryckta förteckningarna 1776 och 1786 upptaga nämligen samt- 
liga Sällskapets ledamöter alfabetiskt i en och samma serie. I 
protokollet ””/, 1815 är dock uppdelningen genomförd, och seder- 
mera har denna alltjämt bibehållits. En särställning intaga norska 
undersåtar, vilka efter 1814 räknas än som inländska, än som 
utländska. ehuru de enligt den tidens ordning skulle vara likställda 
1 8/3 1845 föreslogos till inval bland andra akademiadjunkten MAGNUS 
WILHELM VON DUBEN, magister JOHAN AUGUST ÅHLANDER, professor ÖARL 
AuGUsT HAGBERG, akademiadjunkten PauL GENBERG och docenten BERNHARD 
AvGust ÖRONHOLM. I protokollet anmärkes emellertid uttryckligen, att ballo- 
tering skulle ske vid följande sammanträde. Något inval kom då icke till 
stånd. De vid förstnämnda sammanträde därjämte proponerade, docenten 
WILHELM LILLJEBORG Och professor JOHAN GUSTAF EK, blevo sedermera leda: 
möter av Sällskapet, men först sedan för dem ny proposition framställts, 
för LILLJEBORG 9/2 1850 och för EK ?/, 1850. von DUBEN hade avlidit redan 
21 1845. Flertalet av de till ledamöter föreslagna voro humanister och 
filologer bland Lunds universitets lärare, och måhända hade förslaget i 
fråga tillkommit som ett led i en strävan att utvidga Sällskapet till en 
lundensisk vetenskapsakademi.